Det är inte lätt när det är svårt

Nu är jag tillbaka i min virtuella bikt,
och dagens inlägg blir i form av en dikt.
Jag tänker att jag ska skriva lite bit för bit,
men det är svårt att hitta så många ord som rimmar på SKIT!
För i ärlighetens namn är det så jag känner,
och det hjälper inte att jag flyttar bort från vänner.
Jag försöker att prioritera och planera,
men det är lite som att springa i en grop med lera.
Det går trögt och långsamt och inte riktigt som man vill,
+ att man smutsar ner sig på vägen därtill.

Min dator är paj och alla bilder försvunna,
även mina texter som är så mytomspunna.
De senaste 6 åren känns väldigt korta,
trots det är de 6 åren borta.
Jag är villig att offra allt jag har,
bara för att få ha alla bilder kvar.

Sladden till min XBOX har också gömt sig,
vilket är en ganska störande grej.
För nu kan jag inte ens hoppa runt framför kinect,
så jag funderar på att joina en sekt.
Visst vore det skönt att slippa tänka själv,
lita på fantasier och offra i en älv?

Vanligtvis är jag skuttig och glad,
gillar att gunga och äta choklad.
Men inte ens choklad är roligt längre,
då min bubbla av lycka blir allt trängre.

Jag antar att jag ska sluta klaga nu,
hitta något att skriva om, VAD TYCKER DU?

PickleBix