14 mars 2013

Kroppsbehåring

Nytt ämne på tapeten! Nämligen kroppsbehåring.

Jag är så sjukt äcklad av kroppsbehåring! Särskilt när det gäller tjejer. Jag förstår verkligen inte tjejer som inte rakar benen, armhålorna eller "nedre regionerna", för det är inte attraktivt (enligt majoriteten av motsatta könet) med hår!
Kroppsbehåringen har inte riktigt hunnit med i evolutionen och det är därför vi har de små fjunen kvar. Vi har ju kläder för att hålla oss varma idag så vi BEHÖVER den inte. Jag blir alltid lika irriterad när någon tjej kommer med argumentet:
"Jo, men det är ju hygieniskt att inte raka sig "där nere". Det fångar upp bakterier och sånt"

...

Så till alla er som tycker att det känns fräscht med hår där nere vill jag tipsa om en (jämfört med galaxens ålder) splitter ny produkt som går ut på ett välformat tygstycke som man bär mellan benen! Trosor kallas de!
Såhär kan de se ut:

Bild från www.xn--hennesunderklder-7nb.se
De funkar på samma sätt som håret fast är utbytbara, finns i alla möjliga former och färger och är inte fullständigt motbjudande! Bär man dessutom det här plagget så kan man riskfritt ha en kort klänning utan att riskera "full insyn" om man t ex sätter sig ner (jag antar att alla med kroppsbehåringen kvar mellan benen inte använder det här plagget eftersom att de då skulle upptäckt att plagget är minst lika effektivt och bra mycket mer praktiskt än en hårboll). Plagget erbjuder även plats för hjälpmedel vid t ex mens. Då kan man klistra i en liten lapp så ni slipper ha det rinnande längs med innerlåren.

Under armarna finns ju håret för att "fördela svettet jämt"... Ett ord:
DEODORANT

Finns också i olika dofter och former. Man kan använda en spray om man tycker att det är ohygieniskt att trycka armhålan mot en boll eller ett stift om och om igen. Det finns "roll on" som fungerar som en gigantisk kulspetspenna ungefär och det finns stift som fungerar som ett lipsyl.

Så slutligen har vi håret på benen. Har ni någonsin träffat en kille som sagt "åh jag älskar att smeka dina håriga smalben... Det är perfekt att klia sig på<33333 puss puss gull gull..."?
Vi har byxor och strumpbyxor för benen och om vi ska vara helt ärliga så värmer inte ens håret på benen. Det är liksom en slaggprodukt från när vi var gorillor typ;)

Jag vill därför uppmana alla tjejer att gå emot hipster-/feminist-trenden och göra sig av med kroppsbehåring! Ni ska se att ni genast blir lite mer uppmärksammade av killarna! Och om ni inte vill vidta den här åtgärden så ska ni fan inte komma och klaga över att ingen kille vill ha er.

Så... Kram på er!
PickleBix

13 mars 2013

Vi hatar oss själva i vardagen

Hej! Nytt ämne! ;) Hoppar direkt in på det.

Har ni tänkt på hur mycket man säger att man ska göra men aldrig gör?
En kväll kanske man känner sig skitfet, jätteäcklig och bara allmänt misslyckad, så det sista man tänker innan man somnar är att "imorgon börjar mitt nya liv! Jag ska börja träna, äta rätt, skänka pengar till cancerfonden, bjuda en hemlös på lunch och rädda världen". Man sover en natt och det verkar som att under natten så kommer det en liten hatisk hjärncell och slår sig till ro, för när man vaknar så känner man sig lite döende och kommer fram till att:
"Jag orkar inte träna nu? Jag är astrött! Tar det i eftermiddag istället... Nu vankas det frulle..."
Man typ kryper fram till kylen för att man är så hungrig och öppnar den:
"Jävla sallad och gurka som ska ligga i vägen för all den goda maten!" så kommer den tunna lilla rösten i huvudet "ja men du skulle ju äta nyttigt från och med idag?" och man fräser tillbaka "Ja men din jävla idiot! Man måste väl få en ordentlig frukost! Vill jag ha marmelad på en vit brödskiva så tänker jag fan slaffsa i mig en sån! Sallad kan jag käka senare!" så trycker man i sig typ två vita rostbröd med marmelad och en kopp oboy till.

Här börjar problemet!


*Ångrar sig jättemycket för att man ätit så onyttigt*
"Jag kan ju träna lite så slipper jag få skuldkänslor... Plus minus 0 liksom."
Man orkar dock inte träna för att oboyen skvalpar runt så förfärligt i magen så man vet att man kommer må illa så man skjuter upp det till senare på dagen. Som kompensation på den dåliga starten på det nya livet försöker man minnas vad man lovade sig själv att göra och minns cancerfonden:
"Jag har ju för fan inte ens råd med syre i den här jävla världen! Jag kan inte skänka pengar! Jag behöver en egen fond... Typ "Ung tjej behöver liv"..." och när man senare på eftermiddagen går förbi den där hemlösa tiggaren blir man istället bitter och tänker:
"Du får väl jobba som alla andra människor... Men här sitter du ditt lata fan och orkar inte ens resa dig upp för att tacka de som skänker sina surt förvärvade små kronor till dig!".

Vi ljuger för oss själva alltså. Men det är inte alltid samma bittra och lata inställning. Ibland/Oftast är det rent ut sagt sorgligt vad människor missar i livet pga dåligt självförtroende.
Vad är ens största realistiska dröm (alltså inte flyga till månen typ)? Att bli kläddesigner? Att spara ut håret? Att bli delfinskötare? Det kan vara vad som helst! Dock är människor idag på tok för fast i "gamla banor" för att våga ta steget. Vanligtvis kommer tankar som att:
- Jag är för gammal
- Jag kanske misslyckas

- Jag vågar inte satsa för att eventuellt bli av med min fina lön
- Jag är inte tillräckligt snygg

- osv osv...

Jag vill därför uppmuntra alla att OAVSETT DRÖM SÅ BORDE NI JOBBA FÖR DEN! Det är er livsuppgift att uppfylla er dröm och allt för många ser förbi sina drömmar. Ta hästen i tömmarna och styr ditt liv till det du vill att det ska vara. Tack vare att jag lyckats få den här insikten söker jag utbildning som konditor, vilket har verkat som en ouppnåelig dröm för mig. "Åh att jobba med att göra fina tårtor... Nej jag kommer inte kunna tjäna pengar på det..." men nu är jag på väg!

Upp och hoppa Sverige!


PickleBix

11 mars 2013

Att se det vesäntliga istället för att spela martyr

Hej!
Jag har haft lite skrivtorka senaste tiden men nu har jag ett intressant ämne som ni mer än gärna får kommentera och tycka/tänka om!


Min lillebror delade den här bilden på facebook men skrev ingen kommentar till delningen, dock är det ganska förståeligt att han blev upprörd när han såg den eftersom att det är människor som bränner den Svenska flaggan. Jag delade också bilden för att jag tar illa vid mig när jag ser en sån kränkande handling, för oavsett vad man tycker och tänker så kan du inte göra något värre än att bränna en nations flagga.

Problemet med att han delade bilden var att en utländsk tjej började anklaga honom för att vara en hatisk rasist även fast han aldrig yttrat ens i närheten av de orden. Självklart ger jag mig in i diskussionen för att försvara min lillebror från falska anklagelser och onödiga personliga påhopp.
Den här tjejen menade på att bilden var kränkande för muslimer och människor med ursprung i mellanöstern. Jag personligen måste säga att det var det dummaste jag har hört på länge. Om någon ska känna sig kränkt så är det väl de som väljer att erkänna sig som svensk medborgare och som faktiskt bryr sig om Sverige.
Så jag sa då "det hade inte gjort någon skillnad om det så hade varit isbjörnar som hade bränt Sveriges flagga, såhär GÖR MAN BARA INTE". För ärligt talat, hade någon reagerat annorlunda om det hade varit en amerikan, en kaktus, en grottman, en pokémon eller en jävla badanka som hade bränt flaggan? Vem bryr sig om att det råkar vara män från mellanöstern? Poängen är fortfarande "FEL ÄR FEL oavsett hur många gånger det händer".

Den utländska tjejen i fråga drog direkt slutsatsen att min lillebror hatade muslimer och invandrare, vilket jag, min lillebror och tillslut vår mamma (som kände att hennes son blev utsatt) hela tiden visade motsatsen till.
Min förvåning och irritation över tjejens omogna uppförande fördubblades när hon plötsligt gick till personangrepp på mig genom att säga "min kille är mycket mer svensk än vad du är". Då skrattade jag för jag råkar faktiskt komma från en samesläkt och det var många hundra år sedan min farfars-farfars-farfarsfar... (osv) kom hit från Holland. Det betyder att jag är typ 0.000000000000001% holländsk men fortfarande 99.999999999999999% ursvensk vilket inte många i Sverige är.
Man har funnit bevis på att samerna fanns på svenskt område precis efter att inlandsisen smällt bort, till skillnad från dem vi idag kallar svenskar som kom hit först ca 6000 år efter det.

Tjejens familj hade innan diskussionen terrat min lillebror med meddelanden på facebook om hur kränkande bilden var.
Min kloka lillebror vände på frågan då och sa "vad skulle ni tycka om jag la upp en bild på när jag bränner ********(deras nation) flagga?" vilket tjejen tyvärr inte ville svara på (man kan ju undra varför). Jag håller med min lillebror. Hade det varit massa svenskar som hade stått och bränt någon nations flagga så hade det ju knappast varit en bild som är kränkande för just svenskar. Eller hur?

Så min fråga är som lyder:
Är det kränkande att dela en sån bild som den åvanför?
I sånna fall för vem?

Utveckla gärna era tankar och jag svarar gärna på frågor om jag varit otydlig. Kom ihåg bara att uppföra er för jag svarar inte bra på personliga påhopp eller hot. Håll diskussionen på en vuxen nivå.

Tills nästa intressanta ämne säger jag:
Puss på er!
PickleBix