Världens mest ointressanta inlägg

Hej ärade läsare!
Jag ligger hemma denna afton för att försöka friska till mig efter 11 dagar av elände. Tisdags förra veckan (10 September) vaknade jag med en halsfluss som bara blev värre och värre. Det blev riktigt obehagligt när jag fick feber så jag är den typen av person som inte haft feber på ca 12 år. Min mor lyckades dock fixa en akuttid hos vårdcentralen på kvällen och jag fick lite penicillin.
På fredagen drog jag tappert till Åland med mina vänner Jenny, Scott och Fredrik för att hälsa på Filip som tillfälligt bosatt sig där för lite jobb.
Vi hade det sjukt trevligt där borta och det är ju så vackert! Men då kommer ödet och ger mig en örfil.
Jenny hade dragit på sig en förkylning som jag vaknar upp med på tisdagen när jag är hemma (exakt 1 vecka efter att jag fick halsfluss). Man märker att min kropp inte riktigt var frisk efter halsflussen för febern kom tillbaka med full kraft (hade ju för bövelen inte slutat ta penicillinet!).
Till historien hör att jag bytt jobb! YAAAY!
Jag är nu ambulerande receptionist på heltid vilket betyder att vissa dagar behöver jag inte jobba men får betalt ändå (WIN). Som tur var fick jag inga uppdrag Tisdag och Onsdag, men på Torsdagen skulle jag ut! Usch vad dåligt jag mådde! Men jag drog på mig min nystrukna svarta kostym och min nyinköpta vita skjorta och drog iväg. Vid lunch blev jag dock bestämt hemskickad med order om att "vila upp dig på fredag så kommer du tillbaka på måndag frisk och kry".

Jaja... Sånt händer.

Nu är alla mina vänner hemma hos Martin och firar hans födelsedag! Önskar jag kunde vara där men nej... Jag ska sitta och hosta lungorna ur mig och snora i soffan.

Önska mig lycka till med att bli frisk!

PickleBix

Stadsstress och Turistpress

Hej alliopa! Sitter för tillfället på jobbet och Ja, jag får sitta och skriva blogginlägg på jobbet. Nice va? ;)

Jag jobbar ju i vår vackra huvudstad Stockholm, men bor ute i förorten. Så varje morgon tar jag pendeltåget till Centralen och sen tuben (tunnelbanan) till jobbet. Och nog har man märkt lite smårutiner folk verkar ha på morgonen.

FRUKOST
Många jag ser på tåget sitter ofta och käkar frukost, vilket jag personligen finner lite smått motbjudande. Är det fullproppat med folk så behöver man väl inte slänga fram en salami-smörgås och tugga i sig. Folks morgonandedräkter är vidriga som de är ändå.

Men men! Nu ska jag inte klaga! Nu ska jag notera saker ;)

Något jag älskar med Sverige är att det verkar alltid finnas gott om utrymme. Det spelar ingen roll om tåget är på bristningsgränsen, passagerarna nuddar aldrig varandra oavsett. Vi svenskar måste ha en fenomenal tendens att forma kroppen efter omgivningen! Råkar man stryka någons jacka med örat eller nått (ja, jag är kort) så får man en sur eller smått äcklad blick. Visst är vi underbara vi pendlare? ;) Frågan är varför vi tittar så äcklat på varandra när vi råkar nudda varandra. Man kunde nästan tro att vi var insmorda i bajs eller nått så som vi håller på...

När man rullar in på Centralen ska man först ut, annars får man ingen mental guldstjärna! Så man står med typ näsan upptryckt mot rutan på tågdörren. Men innan dess så sitter alla och låtsas vara helt avslappnade och sneglar slugt på varandra. Alla tänker det men ingen gör något...
Vem ställer sig upp först?

Man vill inte vara först med att ställa sig och gå till dörrarna, men gärna tvåa. Så om en person visar tecken på att resa sig så är det som att trycka på en knapp. Alla rusar fram till dörrarna.
På tal om knappar!  I stockholm har vi en liten knapp på varje dörrpar (både in- och utsida) så när man stannat och knappen börjar lysa grönt så ska man trycka på den för att dörrarna ska öppnas. Det här är en skitbra idé som gör att vi sparar lite energi på att inte öppna dörrarna i onödan! :)
Anyway, de här knapparna väntar gärna 1,5 sekund efter att man stannat på plattformen innan de börjar lysa. Alla vet om det. Alla vet hur knapparna fungerar. Trots det så blir det som en tyst och frustrerad panik när dörrarna inte öppnas - vilket inte är så konstigt! TÅGET STÅR INTE STILLA ÄN.
Efter ca 540 tryck på knappen så öppnas dörrarna och man tar ett steg som landar i luften innan man inser att det står 50 pers från olika länder, klasser och med olika kroppstyper och brottas om att få komma in på tåget först. Ingen av dem har tänkt tanken att det kanske går av människor först. Det är väl enda platsen på hela resvägen där man faktiskt kommer i fysiskt kontakt med människor.

Så går man ner för trappan och man kommer till min personliga favoritdel.

Das Kaos!

Det är ett slags kaos men som ändå är kontrollerat i den här tunneln som går mellan pendeltågen och tunnelbanan. Det är även helt tvärt om i systemet då en sorts vänstertrafik har applicerats i tunneln. De enda som går åt fel håll är turisterna med stora väskor. De är tydligen för inkompetenta för att känna igen ett system när de ser det (Jag är inte bitter... ;)  ).
Är man stockholmare däremot så spelar det ingen roll vart du är på väg, vart du kommer från, om du har bråttom, tjej, kille, långa ben eller packåsna. Man leker någon form av "150m super-powerwalk". Man sicksackar sig fram mellan människor som sicksackar sig fram mellan andra människor och allt i 170 blås. Även här visar sig den typiskt svenska kulturen genom att man lyckas göra allt det här utan att vidröra någon.

Det blir dock alltid lugnare när man kommit bort från centralen. Anyway... Jag trivs bra i Stockholm<3

//PickleBix

Små tips!

Nu tänkte jag tillägna ett inlägg till lite bra saker som jag använder!

1. Netflix
Alla känner väl vid det här laget till Netflix.com. Om inte så är det i korta drag en sida som fungerar exakt som Spotify, fast med film, serier och dokumentärer. Det kostar under 100-lappen (/månad)att vara medlem, och man kan spela upp två olika filmer på varsin dator samtidigt, vilket är superbra! Det betyder att man kan göra som min familj har gjort. Mamma skaffade ett konto som hon, jag, lillebror och båda mina storebröder använder.
Netflix har än sålänge ett ganska fattigt bibliotek med filmer (finns fortfarande mycket dock!) men om man blir medlem nu så får man en gratis provmånad! Det är enkelt att använda och alla utländska titlar är textade.

2. Tropicana Apelsinjuice
Den är alltid god! Men framför allt är den från färskpressade apelsiner! Dvs INTE FRÅN KONCENTRAT! För er som inte vet vad "juice från koncentrat" innebär, så är det att de har pressat frukten för att sen suga ut vattnet från juicen så att smak och oljor från frukten kvarstår. Sen innan ljuicen paketeras så häller de i nytt vatten i juicen. I den här processen så försvinner mycket av det nyttiga i juicen och den får ofta en bitter bismak.
Nej, kör på färskpressat istället.

3. Antiseptisk salva mot finnar
Jag har just upptäckt att den antiseptiska salva jag fick för ett tag sen när jag hade ett konstigt utslag på hakan, faktiskt fungerar mot finnar! Varje kväll tvättar jag ansiktet och smörjer in T-zonen i ansiktet med salvan (finns receptfritt på apoteket) och nu efter bara två tvättar är min hud len och jämn. Till och med porerna börjar synas mindre! Den jämnar även ut bra som en bas innan du sätter på dig foundation!
Nu är inte jag något superproffs, men det här fungerar för mig. Testa!

Salvan jag använder

Nu ska jag ut och njuta av solen! Kram på er!

PickleBix

Nej, tyst!

Hej! Bloggtorka, ursäkt, löften om att skriva oftare etc etc etc....

Jag går direkt på ämnet.

Jag är ganska fed up med folk som är falska och elaka. Det finns en person speciellt jag är trött på just nu.
Varje gång vi ses ska hon alltid slänga pikar åt mitt håll och trycka ner mig indirekt genom olämpliga kommentarer. Problemet är att den här tjejen är så FALSK. Jag vet inte om hon är medveten om hur hon kopierar folk rakt av och totalt härmar sina "vänners" åsikter, men hon verkar ha dåligt självförtroende eftersom att hon jobbar hårt med att trycka ner mig med pikar.

I den här bloggen förstår jag om jag framstår som en bitter och hatisk människa, men det här är även en blogg om MINA TANKAR runt olika saker. Typ som en officiell dagbok.
Dock är jag en väldigt hjälpsam och genuint glad och sprallig tjej som inte gör en fluga förnär såvida det inte handlar om djup och ren hämnd.
Det är helt enkelt sån jag är som person. Social, glad, impulsiv och smått galen.

Den här tjejen, anyway,  verkar ha en fetisch för att säga olämpliga saker. Sakerna hon säger sårar inte (jag tar inte åt mig av skitsnack) men jag undrar bara "vad i glödhetaste helvete är ditt problem" när hon säger sånt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva henne. Hon är en snäll tjej egentligen, men senaste åren har något hänt. Hon försöker vara någon form av hyperkulturell hipster med värsta moralen, men det failar eftersom att det är så genomskinligt. Så fort man klagar över något så ska hon komma in i diskussionen och berätta hur fel jag har och hur glad jag borde vara över att jag inte har det värre. Herre gud, man kan väl få klaga på nått ibland? Ja, jag vet att jag har det sjukt bra som bor i ett land med rent vatten, skydd mot fattigdom osv. Men om jag är irriterad över att typ min foundation är slut så är väl inte det så farligt att jag säger det? Jo, för då ska hela kavalleriet fram!
"Men man behöver faktiskt inte ha foundation, man kan gå ut utan och JAG använder minnsan inte någon foundation, för det är skadligt mot miljön och...*trycka på åsikter*"

Suck

Jag ber om ursäkt att jag vill fortsätta leva i den standard jag är van vid. Jag bor i ett land där omständigheterna skiljer sig rejält från Afrikas savanner och deras urbefolkning. Jag bor inte i en liten hydda byggd av kobajs och JAG VILL ANVÄNDA FOUNDATION.

Till och med på nyår när jag erbjöd mig att köra alla från nyårsmiddan till nyårsfesten så fick jag en minde uppläxning bara för att jag bad dem om att vi kanske kunde åka lite tidigare så att jag fick öppna min öl någon gång (kunde inte dricka champagne eller vin till middagen EFTERSOM ATT JAG VAR SNÄLL OCH SKULLE KÖRA ALLA).
Hon - "Ah, men ingen tvingade dig att ta bilen, vi kunde lika gärna ta bussen!"
Jag - "Ja, men jag är ju snäll och erbjuder mig att köra för att det går fortare då. Men du som verkar så ivrig att ta bussen kan ju göra det."
Hon - "Du behöver inte bli sur... *nervöst skratt*"
Jag - "Jag är inte sur än, men snart kanske jag blir det..."

Utgångarna är värst. När man sitter bland folk verkar det som om hon ska visa sig på styva linan vilket drabbar mig eftersom att det är jag som får pikarna.
*Sitter med några random killar och vi skämtar om att den ena killen blev målare för att han var dålig på matte. Hon råkar vara målare*
Hon - "Ja, men du är ju arbetslös HA HA."

Jag har viljan och styrkan att uppfylla mina ambitioner i alla fall.

Nej, nu ska jag kolla en dokumentär. Netflix - när du inte orkar med omgivningen för stunden.

PickleBix

Rull fulle! Eller... Full rulle menar jag!

Tjo people!
Är ganska stressad idag då jag måste fixa mig inför en 50-årsfest. Imorrn ska jag på Studions årsmöte.
Studion är en kulturförening som jag och mina vänner startade 2008 och vi håller oss fortfarande flytande! Men det ser ut som att jag kommer få bära det stora lasset från och med nu (inte för att jag klagar! :D) eftersom mina vänner har lite dåligt med tid över. Själv går jag efter mitt eget motto "Det finns alltid lite till" så om jag inte har tid så ORDNAR jag tid^^

Må ni alla ha en superbra dag!

OBLIVIATE

PickleBix

Gastar, väsen och annat övernaturligt

Hej! Sorry för skrivtorkan som verkar drabba mig 24/7. Jag har ett nytt mytomspunnet ämne att prata av mig om.

Spöken

Jag har varit skeptisk när det gäller "övernaturliga fenomen"( aka spöken) fram till för ca 7år sedan. De som känner mig väl vet att jag spenderar extremt mycket tid hos min bästis Jenny (my little bon bon). Hon bor i en lägenhet med sin mamma och de har bott där i cirkus 20 år. Dock har vi märkt mycket konstig aktivitet hos henne när vi är där. Bland annat har saker som stått långt in på hyllor och bänkar, helt plötsligt ramlat ner på golvet. Ibland kan man höra påsar prassla i köket även fast ingen är där, man kan se skuggor i ögonvrån som rör sig (Jenny såg sin pappa gå in i hennes sovrum, men när hon gick in dit så var han inte där) och det vidrigaste av allt; Närvaro.

Man ligger i sängen och försöker somna eller så snackar man lite om ditt och datt innan läggdags. Plötsligt smyger sig känslan av att vara iakttagen sig över en och båda märker av det. Båda två tystnar och börjar lite oroligt titta sig omkring och båda vet att den andre känner det, men vi säger det inte högt för att vi inte vill skrämma upp varandra till hysteri. Dock har vi båda noterat liknande händelser, t ex flickrösten inne på toa. 

Jag satt i vardagsrummet på kvällen medan Jenny tvättade av sig sminket. Plötsligt kommer hon utstormande från badrummet med tvål i hela ansiktet och frågar i panik om det var jag som hade sagt något. I och med att jag hade suttit helt tyst och hållit på med mobilen så svarade jag självklart "nej". Hon berättade då att hon hört en liten flickas röst som sagt "Hallå" ganska tyst medan hon tvättade ansiktet.

Igår, ca 6 månader senare, upplevde jag EXAKT samma sak. Jag skulle gå på toa, så jag öppnade toadörren för att kliva in och DIREKT hör jag en liten flicka säga "ho ho?". Med blodet fruset till is frågade jag Jennys mamma om det var hon som sa något. När hon nekade så gick jag skrämt in till Jenny och berättade vad som hänt.

Det här är bara en av alla saker som har hänt. Vanligtvis är det just närvaron som plötsligt sköljer över oss och man kan känna från vilken del av rummet den negativa energin kommer ifrån. Idag släppte Jenny den jobbigaste bomben över mig. Hon tror att det är JAG som är efterföljd av "energin". Hon berättade att igår när vi gått och lagt oss så kände hon närvaron. Trots min rädsla för att vandra omkring i den mörka lägenheten själv så gick jag på toa en sista gång innan jag skulle sova, och Jenny berättade att så fort jag lämnat rummet så försvann "betraktad"-känslan. När jag sen kom tillbaka in i rummet igen kom den tillbaka sa hon.

För några nätter sen fick både hon och jag en chockartad stark känsla av att det var något i rummet. Jenny sa det högt, men jag kände det också. Någonting stod vid byrån och tittade på oss. Det är svårt att förklara känslan, för det känns som om man får mjölksyra i hela kroppen, händerna blir svettiga, ansiktet hettar och hjärtat börjar plötsligt febrilt banka som för att bevisa dess existens.

Jag sa inget högt om hur jag kände just för att Jenny verkligen såg livrädd ut. Hon hade dock sett på mig att jag var rädd trots mitt tappra försök att verka oberörd. Jag satte mig upp i sängen och tittade mig omkring. Det var knäpptyst, men trycket i rummet bara växte och jag ville bara kräkas rätt ut på täcket. Hörde någon gång att man måste "säga till" spöken på skarpen, så jag tog mod till mig och försökte:
"Hej spöket! Vi har ingen aning om vem du är, men du skrämmer oss. Snälla, om du hör mig, visa dig inte, flytta inte på några saker, ge oss inga tecken på din existens. vi är jätterädda. Bara gå ut härifrån och lämna oss ifred tack!"

En 2 sekunder lång paus uppstod medan jag satt blixt stilla för att se och höra om något hände. Plötsligt blev den tryckande känslan så stark att jag nästan fick panik. Det var som om jag var djupt nere i "den djupa poolen" på badhuset, så hård var luften runt mig och så kändes det i kanske 5 sekunder, sen bara försvann allting! Atmosfären i rummet ändrade helt riktning och blev varm, trygg och mjuk igen. Lättnaden spred sig och jag och Jenny kunde obehindrat prata lite innan vi somnade för att föra tankarna på annat än den här upplevelsen.

Jag vet att många är skeptiska till spöken och sånt, men jag kan du medge att jag helhjärtat tror på det. Jag har upplevt liknande saker på flera platser (för att inte tala om villan jag bodde i när jag var yngre. Min lillebror hade också märkt det men inte sagt något) och jag är nu övertygad. Det finns NÅGON form av energi! Vad tror ni om sånt här? Det känns som ett väldigt tabu ämne att tala om. Är det tabu för att folk är för rädda för att tro på det, eller för att det är en så "löjlig" tanke?

Något att tänka på...

PickleBix

Kroppsbehåring

Nytt ämne på tapeten! Nämligen kroppsbehåring.

Jag är så sjukt äcklad av kroppsbehåring! Särskilt när det gäller tjejer. Jag förstår verkligen inte tjejer som inte rakar benen, armhålorna eller "nedre regionerna", för det är inte attraktivt (enligt majoriteten av motsatta könet) med hår!
Kroppsbehåringen har inte riktigt hunnit med i evolutionen och det är därför vi har de små fjunen kvar. Vi har ju kläder för att hålla oss varma idag så vi BEHÖVER den inte. Jag blir alltid lika irriterad när någon tjej kommer med argumentet:
"Jo, men det är ju hygieniskt att inte raka sig "där nere". Det fångar upp bakterier och sånt"

...

Så till alla er som tycker att det känns fräscht med hår där nere vill jag tipsa om en (jämfört med galaxens ålder) splitter ny produkt som går ut på ett välformat tygstycke som man bär mellan benen! Trosor kallas de!
Såhär kan de se ut:

Bild från www.xn--hennesunderklder-7nb.se

De funkar på samma sätt som håret fast är utbytbara, finns i alla möjliga former och färger och är inte fullständigt motbjudande! Bär man dessutom det här plagget så kan man riskfritt ha en kort klänning utan att riskera "full insyn" om man t ex sätter sig ner (jag antar att alla med kroppsbehåringen kvar mellan benen inte använder det här plagget eftersom att de då skulle upptäckt att plagget är minst lika effektivt och bra mycket mer praktiskt än en hårboll). Plagget erbjuder även plats för hjälpmedel vid t ex mens. Då kan man klistra i en liten lapp så ni slipper ha det rinnande längs med innerlåren.

Under armarna finns ju håret för att "fördela svettet jämt"... Ett ord:

DEODORANT

Finns också i olika dofter och former. Man kan använda en spray om man tycker att det är ohygieniskt att trycka armhålan mot en boll eller ett stift om och om igen. Det finns "roll on" som fungerar som en gigantisk kulspetspenna ungefär och det finns stift som fungerar som ett lipsyl.

Så slutligen har vi håret på benen. Har ni någonsin träffat en kille som sagt "åh jag älskar att smeka dina håriga smalben... Det är perfekt att klia sig på<33333 puss puss gull gull..."?
Vi har byxor och strumpbyxor för benen och om vi ska vara helt ärliga så värmer inte ens håret på benen. Det är liksom en slaggprodukt från när vi var gorillor typ;)

Jag vill därför uppmana alla tjejer att gå emot hipster-/feminist-trenden och göra sig av med kroppsbehåring! Ni ska se att ni genast blir lite mer uppmärksammade av killarna! Och om ni inte vill vidta den här åtgärden så ska ni fan inte komma och klaga över att ingen kille vill ha er.

Så... Kram på er!

PickleBix

Vi hatar oss själva i vardagen

Hej! Nytt ämne! ;) Hoppar direkt in på det.

Har ni tänkt på hur mycket man säger att man ska göra men aldrig gör?
En kväll kanske man känner sig skitfet, jätteäcklig och bara allmänt misslyckad, så det sista man tänker innan man somnar är att "imorgon börjar mitt nya liv! Jag ska börja träna, äta rätt, skänka pengar till cancerfonden, bjuda en hemlös på lunch och rädda världen". Man sover en natt och det verkar som att under natten så kommer det en liten hatisk hjärncell och slår sig till ro, för när man vaknar så känner man sig lite döende och kommer fram till att:
"Jag orkar inte träna nu? Jag är astrött! Tar det i eftermiddag istället... Nu vankas det frulle..."
Man typ kryper fram till kylen för att man är så hungrig och öppnar den:
"Jävla sallad och gurka som ska ligga i vägen för all den goda maten!" så kommer den tunna lilla rösten i huvudet "ja men du skulle ju äta nyttigt från och med idag?" och man fräser tillbaka "Ja men din jävla idiot! Man måste väl få en ordentlig frukost! Vill jag ha marmelad på en vit brödskiva så tänker jag fan slaffsa i mig en sån! Sallad kan jag käka senare!" så trycker man i sig typ två vita rostbröd med marmelad och en kopp oboy till.

Här börjar problemet!

*Ångrar sig jättemycket för att man ätit så onyttigt*
"Jag kan ju träna lite så slipper jag få skuldkänslor... Plus minus 0 liksom."
Man orkar dock inte träna för att oboyen skvalpar runt så förfärligt i magen så man vet att man kommer må illa så man skjuter upp det till senare på dagen. Som kompensation på den dåliga starten på det nya livet försöker man minnas vad man lovade sig själv att göra och minns cancerfonden:
"Jag har ju för fan inte ens råd med syre i den här jävla världen! Jag kan inte skänka pengar! Jag behöver en egen fond... Typ "Ung tjej behöver liv"..." och när man senare på eftermiddagen går förbi den där hemlösa tiggaren blir man istället bitter och tänker:
"Du får väl jobba som alla andra människor... Men här sitter du ditt lata fan och orkar inte ens resa dig upp för att tacka de som skänker sina surt förvärvade små kronor till dig!".

Vi ljuger för oss själva alltså. Men det är inte alltid samma bittra och lata inställning. Ibland/Oftast är det rent ut sagt sorgligt vad människor missar i livet pga dåligt självförtroende.
Vad är ens största realistiska dröm (alltså inte flyga till månen typ)? Att bli kläddesigner? Att spara ut håret? Att bli delfinskötare? Det kan vara vad som helst! Dock är människor idag på tok för fast i "gamla banor" för att våga ta steget. Vanligtvis kommer tankar som att:
- Jag är för gammal
- Jag kanske misslyckas
- Jag vågar inte satsa för att eventuellt bli av med min fina lön
- Jag är inte tillräckligt snygg
- osv osv...

Jag vill därför uppmuntra alla att OAVSETT DRÖM SÅ BORDE NI JOBBA FÖR DEN! Det är er livsuppgift att uppfylla er dröm och allt för många ser förbi sina drömmar. Ta hästen i tömmarna och styr ditt liv till det du vill att det ska vara. Tack vare att jag lyckats få den här insikten söker jag utbildning som konditor, vilket har verkat som en ouppnåelig dröm för mig. "Åh att jobba med att göra fina tårtor... Nej jag kommer inte kunna tjäna pengar på det..." men nu är jag på väg!

Upp och hoppa Sverige!

PickleBix

Att se det vesäntliga istället för att spela martyr

Hej!
Jag har haft lite skrivtorka senaste tiden men nu har jag ett intressant ämne som ni mer än gärna får kommentera och tycka/tänka om!

Min lillebror delade den här bilden på facebook men skrev ingen kommentar till delningen, dock är det ganska förståeligt att han blev upprörd när han såg den eftersom att det är människor som bränner den Svenska flaggan. Jag delade också bilden för att jag tar illa vid mig när jag ser en sån kränkande handling, för oavsett vad man tycker och tänker så kan du inte göra något värre än att bränna en nations flagga.

Problemet med att han delade bilden var att en utländsk tjej började anklaga honom för att vara en hatisk rasist även fast han aldrig yttrat ens i närheten av de orden. Självklart ger jag mig in i diskussionen för att försvara min lillebror från falska anklagelser och onödiga personliga påhopp.
Den här tjejen menade på att bilden var kränkande för muslimer och människor med ursprung i mellanöstern. Jag personligen måste säga att det var det dummaste jag har hört på länge. Om någon ska känna sig kränkt så är det väl de som väljer att erkänna sig som svensk medborgare och som faktiskt bryr sig om Sverige.
Så jag sa då "det hade inte gjort någon skillnad om det så hade varit isbjörnar som hade bränt Sveriges flagga, såhär GÖR MAN BARA INTE". För ärligt talat, hade någon reagerat annorlunda om det hade varit en amerikan, en kaktus, en grottman, en pokémon eller en jävla badanka som hade bränt flaggan? Vem bryr sig om att det råkar vara män från mellanöstern? Poängen är fortfarande "FEL ÄR FEL oavsett hur många gånger det händer".

Den utländska tjejen i fråga drog direkt slutsatsen att min lillebror hatade muslimer och invandrare, vilket jag, min lillebror och tillslut vår mamma (som kände att hennes son blev utsatt) hela tiden visade motsatsen till.
Min förvåning och irritation över tjejens omogna uppförande fördubblades när hon plötsligt gick till personangrepp på mig genom att säga "min kille är mycket mer svensk än vad du är". Då skrattade jag för jag råkar faktiskt komma från en samesläkt och det var många hundra år sedan min farfars-farfars-farfarsfar... (osv) kom hit från Holland. Det betyder att jag är typ 0.000000000000001% holländsk men fortfarande 99.999999999999999% ursvensk vilket inte många i Sverige är.
Man har funnit bevis på att samerna fanns på svenskt område precis efter att inlandsisen smällt bort, till skillnad från dem vi idag kallar svenskar som kom hit först ca 6000 år efter det.

Tjejens familj hade innan diskussionen terrat min lillebror med meddelanden på facebook om hur kränkande bilden var.
Min kloka lillebror vände på frågan då och sa "vad skulle ni tycka om jag la upp en bild på när jag bränner ********(deras nation) flagga?" vilket tjejen tyvärr inte ville svara på (man kan ju undra varför). Jag håller med min lillebror. Hade det varit massa svenskar som hade stått och bränt någon nations flagga så hade det ju knappast varit en bild som är kränkande för just svenskar. Eller hur?

Så min fråga är som lyder:

Är det kränkande att dela en sån bild som den åvanför?
I sånna fall för vem?

Utveckla gärna era tankar och jag svarar gärna på frågor om jag varit otydlig. Kom ihåg bara att uppföra er för jag svarar inte bra på personliga påhopp eller hot. Håll diskussionen på en vuxen nivå.

Tills nästa intressanta ämne säger jag:

Puss på er!

PickleBix

Tankar runt en romantikfilmsbaserad verklig date

Jag gick idag och skulle koka en kopp te i köket när jag kom att tänka på det här med jämförelser. Jämförelser i den specifika benämningen av film och verklighet. Så började jag drömma mig bort lite och undra om jag någonsin skulle få uppleva den där perfekta film-date-kvällen som alltid präglar romantiska filmer.

Det börjar med att en sjukt snygg snubbe typ råkar krocka med en sjukt snygg brud nån stans. De är otrevliga först, men sen får de syn på varandra och ler generat. De börjar gå åt varsitt håll men snubben vänder sig om och ropar något i stil med "Du! Vad gör du ikväll vid 7-tiden?" De bestämmer en date och sen klipps det till nästa scen när snubben ska hämta bruden.
Han har en häftig bil som är i nyskick utan en fläck som glider in framför huset hon bor i. Han går upp och knackar på med en bukett rosor och när bruden öppnar dörren så har hon en sån där enkel "lilla svarta"-klänning och ser ut som om hon är fallen från himlen.
Så åker de iväg till någon dyr resturang med levande ljus på borden och de ska beställa mat.
De dricker lite champagne och den feminina bruden väljer en Ceasarsallad medan snubben väljer en blodig steak. De äter och har trevligt och hon är sådär lagom mystisk så att han verkligen får tråna efter henne.
Det är så sofistikerat! De beställer sen efterrätt och smakar av varandras (tjejen har självklart valt typ en bit kladdkaka med en jordgubbe på eller nått). Han betalar självklart notan.
Efteråt så ska de gå hem (bilar har en tendens att försvinna i filmer) och tjejen fryser lite så killen lägger sin kavaj om hennes axlar och de småpratar lite. Så stannar de utanför hennes hus och ska säga adjö och då kommer den där berömda "farväl"-kyssen. Sen går han hem och hon går in och är såååååå lycklig...

Så slogs jag av hur illa allt skulle gått i verkligheten. Så vi delar upp det:

1. Att bjuda ut någon
Skulle man i verkligheten krocka med någon skulle man inte bry sig. Ett "ursäkta" och så går man. Och om man nu skulle titta upp och se att personen ser bra ut så ler man lite, vänder, går hem och tänker att "han hade ett fint leende" och sen glömmer man det.
För att en date ska bestämmas så brukar det ta något år. Killar brukar inte fråga rakt ut om det är en tjej han verkligen gillar. Det brukar bli lite pinsamma tystnader och sen bestämmer man en tid.

2. Göra sig i ordning
Man "råkar" inte bara ha en svart, enkel klänning som sitter skitsnyggt hemma struken och klar. Vanligtvis går tjejer igenom garderoben typ 7 ggr innan man hittat den perfekta kombinationen/klänningen. När man bytt kläder så återstår det fågelbo man vill kalla "naturligt fall" och sminket måste på.
Man försöker fixa håret och det blir bra, man sminkar sig och det blir bra men så petar man sig i ögat med mascaraborsten så att man blir rödögd och sminket blir förstört när tårarna rinner. I panik tvättar man av sig allt och passar på att kissa. När man drar upp strumpbyxorna så blir det en lång maska i dem så att man måste byta men man har inga andra hela.
Man skjuter upp det för tillfället och börjar sminka om sig. när man är färdigsminkad så har man inte kommit på en lösning och det är bara 2 minuter kvar tills man måste gå, så man slänger av sig klänningen och drar på sig typ ett par jeans och en lite festligare topp= håret förstört. Man sätter det i en toffs och går.

3. Resan till resturangenMan blir inte upplockad. That's it. Tunnelbanans sunkiga säten är till ditt förfogande.

4. Möte och middag
Du möter killen och han kanske har köpt en halvdöd ros (rosor är dyra!)som slokar lite och ni går in på en resturang som försöker vara finare än den egentligen är. Ni får vänta i 40 minuter på ett bord och får menyn.
Killen beställer något jätte olämpligt, typ vitlöksbröd, kött och en öl. Själv sitter man och velar över vad man ska ha. Kött låter ju ruskigt gott men en sallad är mer feminint... Det får bli en Sallad och lite mineralvatten.
Killens vitlöksbröd kommer in och han sätter sig och tuggar i sig det. Det är ganska mycket pinsam tystnad som ibland avbryts av en kommentar om vädret. Man sitter där och känner sig skitful och då kommer huvudrätterna in och man inser plötsligt att sallad inte är så sofistikerat ändå.
Killen skär upp sitt kött och sina pommes så att de blir en lagom stor tugga på gaffeln, medan man själv försöker skära salladen likadant mot kanten av en djup tallrik. Man använder den lilla origamikonst man kan och viker ihop bladen på gaffeln och för den försiktigt till munnen. Då viker ofta halva bladen ut sig så att det blir en lika snygg effekt som att trycka ner ansiktet i en krukväxt. Man har dressing överallt och man försöker se oberörd ut och bara tycka in allt, vilket resulterar i en show där gaffeln tillslut fastnar i läpparna.
Killen rapar vitlök av ölen och desserten kommer in. Man har beställt den där kladdkakebiten och ler efter en tugga och där sitter det något som ser ut som lössnus mellan tänderna.
Notan kommer och båda sitter där och är plötsligt jätteintresserade av att prata med varandra och kasta omärkliga blickar på det lilla kvittot som i en tävling. Killen tar tillslut notan och kollar igenom den extra länge för att se om man reagerar. Det gör man och det slutar med att man betalar, snålar med dricks och går.

5. Hemgång
Man gör sällskap till tunnelbanan, ger en vänskaplig kram och några kommentarer om hur trevligt det var (trots totalt misslyckande) och åker hem.

Well... Välkommen verkligheten;)

PickleBix

"Jag skämta bara"

Sååå... Dagens inlägg handlar om huruvida det är okej att skämta om vissa saker.

Det mina funderingar började vid är en vers som publicerades utav en flicka i ett forum. Hon tyckte den var rolig men fick ris för att den var "stötande" enligt några. Här är versen i fråga:

Gud som haver flickor kär.
Se så stygga pojkar är.
Vart jag mig i sängen vänder.
Är dem där med sina händer.
Om dem dina trosor tar.
Har du ingen oskuld kvar.

Jag personligen tycker att den var lite rolig och fyndig vilket jag kommenterade. Detta startade en enorm tumult bland ungdomarna. Forumet i fråga är på en hemsida för lite yngre.

Är det här ett okej skämt?
Ja, det tycker jag. Det är så uppenbart ett skämt så jag kan inte för min vildaste fantasi förstå varför någon skulle ta det seriöst.
Det är bra att man vet att ungdomarna (tonåringar över 15) vet om vad som är rätt och fel/vad man får och inte får göra. Men att bli helt tokig och börja överanalysera den här versen för att komma med slutsatsen att den är kränkande för våldtäktsoffer, killar, tjejer och tro det eller ej, religiösa, känns som en överdrift.
Jag uttryckte då att man för tycka som man vill men JAG tycker att det var roligt och att censur inte är ett bra sätt att behandla världen på. Hela moralfrågan om det här anspelar på att människor är dumma i huvudet och att vi har ökade våldtäkter pga såna här skämt.

Personligen tycker jag att det är ett ganska harmlöst skämt med tanke på vad man kan hitta på nätet. Jag berättade också att trots allt vi utsätts för i TV-spel och filmer så kan jag inte se att någon av mina vänner har blivit mördare. För de som svarade på tråden menade att "folk kan få fel uppfattning och tycka att det här är okej". Nej, såvida man inte är 5 år gammal så förstår man att det inte är okej. Gör oss inte dummare än vi är. Men det är ju så det är att vara tonåring. Man tror att man sitter på en piedestal av visdom och ligger i samma liga som Ghandi, men egentligen har man samma mentalitet som en törstig kaktus.
Jag påpekade att det finns extremister, men att de inte kan räknas till det "normala" samhället JUST FÖR ATT DE ÄR EXTREMISTER. Jag tog feminister som ett exempel. Feminister är ganska ofta extrema i sitt tankesätt men det betyder inte att alla kvinnor är det. Helt plötsligt så blev innebörden av mitt inlägg "hat åt alla feminister! DÖ!" enligt någon.

Åter igen. Tonåringar som försöker hitta saker att irritera sig över i onödan. Det är klart att jag inte vill att någon ska dö!

Jag är uppväxt med ganska avslappnad syn på humor och vad man kan skämta om. Ja, jag kan skämta om handikappade. Och? Det skadar ingen att jag gör det, för jag ser till att skämta om det när jag är med folk som uppskattar den sortens humor. Det är ju inte precis som om jag går in på ett sjukhus fullt med folk som fått amputera kroppsdelar eller blivit förlamade och skriker:

 

"HAHA DU MÅSTE SITTA RESTEN AV DITT LIV OCH BAJSA I EN LITEN PÅSE!".

Versen publicerades i ett ämne med åldersgräns som heter "15+" så jag ser inga problem med att det utsätter små barn för skada. Hade det publicerats bland 11-åringar hade ju skämtet förstoss blivit en helt annan fråga. Men nu var det ju inga små barn som läste det? Vad är problemet?

Var går gränsen mellan okej och inte okej? Ska vi sätta ålderslås på TV-kanaler för att de visar nyheterna och det kan vara stötande? Ska vi censurera hela internet för att någon KANSKE kommer att skriva något olämpligt någon gång? Eller ska vi bara lära oss att inte göra en höna av en fjäder?
 

Dagens barn och ungdomar väljer att spela de blodigaste spelen, titta på de vidrigaste splatter-filmerna och är alltid exponerade för övervåldet som sker i världen, via media. Men hur många har blivit knäppa av det egentligen? Eller är det bara så att vissa galningar som gjort skolmassakrer och massmord lråkat ha spelat lite TV-spel? För i ärlighetens namn; Vem har aldrig sett en film med vapen, knark eller blod? Jag tror att ett sånt här skämt inte rör någon i ryggen egentligen. De vill bara visa moralisk toga, vilket jag uppmuntrar! Det är bra! Men dra det inte till en överdrift! Det räcker med ett "Nja, jag uppskattade inte riktigt det här skämtet. Det kan vara stötande" så hade du visat hur duktig du är. Men de här tonåringarna kommer inte förstå än på ett tag. Åsikterna har inte tagit ordentlig form i huvudet ännu och jag kan satsa allt jag äger och har på att de kommer att ändra uppfattning när de växt upp. (Inte alla, men de flesta)

Jag hänvisade till ett klipp också (http://www.youtube.com/watch?v=L_3qD5j_lUQ) som är riktigt roligt enligt mig och många många fler. Jag har svårt att tro att de här små fritidspoliserna inte ler av det klippet.

Nej nu fick jag ont i ryggen av det här ;) God natt!

PickleBix

Inblick i livet här :)

Tjo allesammans! Tänkte bara lite snabbt säga att jag börjat skriva drömdagbok och börjat analysera mina drömmar för att lära känna mig själv. SJUKT INTRESSANT! Rekommenderas starkt:)

Här kommer lite bilder som jag snabbt tog på lägenheten förra veckan!
Dock bara bilder på kök, vardagsrum, hall och toalett. Killarnas sovrum och gästrummet var lite...  Låt oss kalla det "otillgängliga" ;)

Köket

Längre in i badrummet

första delen av badrummet + tvättmaskin<3

Vardagsrum+ min sovplats. Fick inte med stuckaturen (eller vad det nu heter) i taket

Vår högst ointressanta hall

PickleBix

Omformatera hjärnan

Hej! Jag hoppas att alla haft ett gott nytt år och allt det där;)

Man tänker ju varje nyår att "nu ska jag bli en ny människa, hålla mina löften och bli lycklig"... -ish...
Jag sitter och tänker på att bli en ny människa på riktigt. Jag är så trött på mitt sociala umgänge att jag vill bara starta om på nytt. Med detta menas:

Nytt namn
Färga och klippa håret
Flytta långt bort
Radera facebook
Byta nummer
Bränna alla gamla kläder
Inte säga ett ord till någon
 ...Ja... Sticka kort och gott.

Jag kan komma tillbaka och kolla läget och sånt om typ 20 år när ingen känner igen mig. Då kan jag sen sitta och gotta mig i hur bra jag har det och hur dåligt alla som sitter fast med samma människor har det.;) Usch vad bitter jag låter nu. Jag är inte bitter egentligen. Jag är inte avundsjuk på något, jag är glad för andras framgångar och allt sånt, men jag är bara så jävla trött på folk. Pärlor för svin känns det som.

Anyway!
Jag har haft en... Vistelse i stockholm ;) Jag drar tillbaka till Norge imorn på dagen och det finns folk jag kommer att sakna och andra som jag bara är glad över att ha 6 timmars bilfärd mellan oss.

PickleBix