Hej! Jag känner att jag börjat komma igång lite bättre med bloggen, allt som saknas nu är ett dugligt internet och
lite fler ämnen att filosofera runt.
Tycker ni inte att det är jobbigt när man precis ska somna, man ligger ingosad i ett prassligt täcke och man känner att man glider mot center av hjärnan och gömmer sig lite från verkligheten...
Och då händer det! Man får en skitbra idé! Men man orkar inte vakna till för att spinna vidare på den eller ens skriva ner den. Man tänker bara att "
de e lugnt, ja kommer ihåg det imorn... ZZzzzzz....". När man vaknar minns man inte ens att man har haft någon idé över huvud taget. Värdelöst...
Men men... Dagens ämne är:
STEREOTYPER
Försöker vi inte alla passa in i något fack här i världen? Ingen vill vara den tråkiga nollan som strosar omkring och inte gör något alls, och då har vi ju en hel hög med stereotypiska stilar som går ut på att vara så speciell som möjligt men låtsas att man inte bryr sig om det. Jag tänkte gå igenom några av dem nu och ni får gärna kommentera om jag har glömt någon stereotyp.
Vi börjar lite lätt med FJORTISAR (uttalas "fjårtizz" av yngre stockholmare men "fjorttissar" av alla +27 och i övriga landet).
Rasen kom till för att flickor med kroppen bubblande av hormoner vill se vuxna och kända ut, ofta med förebilder från TV-serier som Paradise Hotel, Big Brother och The Hills.
Utséendet är den största tyngdpunkten hos den här stereotypiska rasen och volym på håret är ett måste. Det ska vara sönderblekt, nästan vitt (eller gärna en lite gulaktig billig nyans) och man ska ha hårförlängningar i. Dessa förlängningar får absolut inte på något sätt se ut att gå ihop med håret och de ska vara spikraka precis som resten av håret. Mycket volym längst bak på hjässan och man ska gärna se lite av det tuperade håret igenom slingorna som ligger över. Det är en väldigt låg snedbena som gäller och luggen ska ligga snett över pannan.
Sminket är oftast det man kan känna igen en fjortis bäst på. De väljer en lite för mörk nyans på sin foundation för att se lite brunare ut och lägger ett tjockt lager för att täcka alla finnar. Detta ger en stark kontrast mot deras bleka halsar som de därför täcker med en stor halsduk. På kindbenen läggs ett solpuder istället för rouge så det glittrar och blir faktiskt rakt av orange. Det ska vara tydliga linjer att man har "rouge" så att man ser "fint solbränd ut"... '-.-
I inre ögonvrån lägger man MYCKET vit ögonskugga eller ögonpenna. Detta är ett välkänt knep för att öppna upp ögonen lite, men de missuppfattade något på vägen och därför är de alltså vitare i ögonvrån än en solblekt isbjörn.
Fjortisar är inte så duktiga på att arbeta med ögonskugga så antingen har de ingen ögonskugga eller så har de kolsvart ögonskugga som ligger som två svarta kackerlackor på ögonlocken. Efter det har vi självklart kajalpennan som ska sitta i princip runt varenda mm av ögonen i en tjock linje. På allt det har de SJUKLIGT mycket mascara. Det ska se ut som att har doppat dem i klumpig tjära.
När det kommer till kläder så har de tighta stuprörsjeans som är så lågt skurna att de inte behöver dra ner byxorna när de utför sina behov, en tight top med en urringning som heter duga. Anledningen till den djupa urringningen är att de vill se lite slampigt lösaktiga ut men inte kan det eftersom att de inte utvecklat så mycket som ett myggbett till bröst ännu. De går gärna runt i antingen converse eller ballerinaskor och med en stor väska som hänger i armvecket.
De betér sig som kaxiga slampor och hatar alla de inte känner utom killar som är äldre. Ser de något de uppskattar visar de ofta detta genom att gå i klungor med sin egen sort och fnissa hysteriskt medan de på håll utforskar sitt byte.
Vi ser ofta den här arten på ställen som McDonald's, Ungdomsmottagningen och utanför Pressbyrån. Arten utvecklas ofta till "Partysvenskar" senare i livet och efter det till "White Trash".
Närliggande fjortisrasen ligger EMO-rasen.
Deras karaktäristiska svarta snedluggar, svart/röd-randiga tjocktröjor och svarta tighta jeans gör dem lätta att känna igen.
De är inte på något vis farliga för andra än sig själva. Vad de egentligen gör när de hänger på "plattan" i Stockholm är hittills okänt och jag antar att ingen har intresset eller orken att undersöka saken. EMOn är oftast tysta av sig och är allmänt mörka varelser. De socialiserar sig på internet via sidor som "emocore" och "dayviews"(bilddagboken) med "konstnärliga" bilder så som en inzoomad säkerhetsnål i svartvitt och låttexter som är allmänt deprimerande och försöker att verka djupt missförstådda. De söker efter problem i vardagen för att verka intressanta på ett dåligt sätt. De söker uppmärksamhet genom att t ex skära sig själva eller punktera sig själva och de går till BUP för att få mediciner för att senare klaga på att de får fel mediciner. EMOn intalar sig själva gärna att de är bisexuella för att skapa skandal, men i och med att det har blivit en vana är det bara patetiskt, vilket inte riktigt nått fram till rasen ännu. De är även i grov förnekelse om att vara EMO. De är tragiska varelser med andra ord.
Anledningen till att de ligger nära fjortisrasen är att båda raser söker uppmärksamhet, har en stark image som handlar om att hata andra raser och ser lika ut fast i olika färgskalor.
Nästa på listan har vi ROCKARE.
Rockare är en av de lite större raserna och indelade i olika smågrenar av olika former av rock men alla är i grund och botten samma.
Rockare har skapat sin stil baserat på musikstilen och är enligt forskning bevisat mest hängivna sina idoler på t ex konserter. De går oftast i slitna jeans, nitbälte, nyckelkedja, bandT-shirt/skjorta och skinnjacka. Rockare tycker om tatueringar och smycken. Att tatuera sig om armarna, benen och händerna är inte helt ovanligt för den här rasen och ringarna är det viktigaste i en rockares utstyrsel. Rasen har många likheter med MC-knuttar och de kopplas ofta samman för att de har skinnjackor och ser hårda ut.
Rockare är inte alltid helt ofarliga och man borde inte ta upp en fight med dem. De har dragits till stilen och musiken för att det utsänder en sorts aggressiv signal och oftast stämmer rockarens sinnesstämning överens med dess hårda yttre. Dock har rockare ganska hög kontroll över situationer och brusar inte upp i onödan. De föredrar att inte bry sig om andra stilar och söker inte bråk om de inte intagit en stor mängd öl. Öl fungerar som substitut för droger de inte har råd med eller inte har lust att testa.
(Det finns självklart "hobbyrockare" som antingen inte har någon koll om musik över huvud taget och bara anammar klädstilen, eller som väljer att klanka ner på andras musik för att det inte liknar det de tycker om)
Rockare tycker INTE om att förväxlas med Punkare så gör inte det misstaget. Det väcker ilskan värre än att man petar på ett sovande lejon med en pinne.
Jag insåg just hur långt det här inlägget blir så jag fortsätter i nästa inlägg med fler stereotyper. Puss på er ;)
PickleBix
