Att vara, eller icke vara... Vänner på Facebook

Puh! Har precis rensat ut nästan 300 kontakter från min facebook. Jag rensade ut allt patrask som jag inte vill ha kontakt med, inte vet vilka de är, tycker är allmänt ointressanta osv, för idag kom jag att tänka på det här med relationer (vänskapliga). Varför tillåter vi oss själva att torteras av sällskap med människor som har mörk aura?
Jag ser verkligen ingen anledning till att kämpa mig fast vid människor som får mig att må dåligt längre. Om folk runt omkring blir sura på mig för att jag "är en bitch" så visar ju bara det att de är inte heller några man ska slösa mer tid på.
Jag tänker inte undvika folket om jag jag råkar träffa dem någon gång, men jag kommer absolut inte stå och hålla en konversation med någon jag anser har samma intelligensnivå som en kaktus. Om någon jag inte gillar börjar prata med mig tänker jag inte vara otrevlig, men jag tänker inte låtsas om att vi är bff (best friends forever). Jag har ingen anledning att sitta med en person jag inte gillar och ge denne komplimanger för något.

I jobbvärlden är det en helt annan grej att sitta och fjäska för någon högt uppsatt och hoppas man kan få ett lite större skrivbord eller kanske ett kontor med fönster. Jag tycker fortfarande inte att det är okej för i grund och botten handlar det om girighet. Det är ett maktspel. Man jämför sig själv med t ex chefen man fjäskar för och intalar sig själv att man är ingen om man inte har en lika fin bil som hen eller åker med barnen (som går i privatskola) till Tunisien på påsklovet.
Jag å andra sidan tycker att man är någon så fort man tänjer på sina egna gränser som människa. Så fort man växer som människa och förstår att livet kanske faktiskt går ut på mer än den gråzonen vi kallar vardag. Men man ska inte tänja på gränserna bara för att man vill vara någon.

Jag tror att det jag på något invecklat vis försöker säga är att man ska vara sig själv, ALLTID. Är du inte dig själv så tappar du din identitet. Det är klart att man ändras men skyll inte på det för att ni försöker spela tuffa! Riktiga vänner som man har runt omkring sig märker direkt när något ändras. Så GÖR INTE DINA VÄNNER DUMMARE ÄN DE ÄR! Om man dessutom tror att man kan blåsa sina vänner genom att "byta personlighet"... Ja då vet jag inte om man förtjänar vänner.

Jag vill bara passa på att be om ursäkt för att mina inlägg låter hårda och orättvisa, men jag är så trött på att de triviala problem som folk gråter över idag egentligen är ganska lätta att lösa.
Bra citat jag läste någon stans för 6 månader sen: "When I hear people say 'life is hard', I always ask them  'compared to what?'"

PickleBix

Aldrig igen... Eller?

Hej!
Jag måste börja med att be om ursäkt för min frånvaro på 2 dagar. Jag var ute i fredags med mysigt folk och kvällen gick käpprätt rakt utför, i alla fall vad gällande promillehalten.
Det är intressant hur mycket man skadar sig själv frivilligt. Med alkohol så sitter man några timmar innan första intaget och tänker "fan vad jag taggar järnet!!! Sjukt kul det ska bli???". Sen kommer det vi som inte är torra bakom öronen än kallar för "föra" (på 30+ språket är det "förkrök" och för 40+are betyder det "dricka alkohol innan man går ut på stan för att festa").
Detta är grunden till kvällen. Man ska helt enkelt vara lite fnittrig när man sätter sig på bussen/i tåget på väg in mot stan.
Man mår fortfarande bra när man kommer in och man går gärna till ett favoritställe och sen börjar man omedvetet försöka hamna i koma så fort som möjligt. Man spenderar mer än man har och blir förtvivlad vid sista beställning 02:30 över att man "bara hunnit dricka 14 öl". I sin förtvivlan trängs man med alla andra som delar känslan runt baren men inser att man måste kissa.

Att vara tjej, ute på en klubb eller en bar, och bli kissnödig är ett av Guds straff för kvinnorna. Man slussas in två och två i det här äckliga lilla rummet med klistrigt golv som luktar festival och förvånas varje gång över att man en gång i tiden faktiskt kallade den här sortens rum för "bekvämlighetsinrättning", för bekvämt är det inte!
Toalettsitsen är gärna trasig och hänger på halvstång så man måste vira in handen i papper och sätta tillbaka den på rätt plats. Sen vill man inte sätta sina nypeelade, lena skinkor mot den här bakteriehärden, så lösningen är: 90° i en minut medan man håller upp sin nya fina klänning runt midjan, uträttar sina behov och rullar fram papper. Medan du gör den här lilla kombinationen av toalettbesök och akrobatik ska du vara snygg för din kompis, kunna skvallra och skrika åt tjejerna utanför att sluta banka på dörren.
När du kommer ut till handfaten ska du se kaxig ut så att inte tjejerna börjar bråka med dig utanför samtidigt som du tvättar händerna och fixar några slingor i håret som ligger fel.
När du väl kommer ut från allt som har med toaletten att göra upptäcker du att stället är tömt på folk och din killkompis som följde med släpas under protester ut genom dörren för hemgång. Att killar efter att man gjort "en sån enkel sak" som att gå på toa blir arga är förståeligt, men jag kommer aldrig ta en killes ord på allvar förs de själva upplevt det.

Nu är man dock så full att man knappt vet vart man ska ta vägen men en sak jag upptäckt är att hur full man än är kommer man alltid hem säkert på fyllan. Man träffar mycket roligt folk i kommunaltrafiken på fyllan också. Jag vet att jag satt och stämde en killes gitarr någon gång när jag var nykter. Han blev så tacksam så han gav mig en öl (som jag för övrigt slängde så fort jag fick chansen).
När man kommer hem till huset man bor i får man känslan av att "nu är det nära till min säng", men DÄR HAR MAN FEL!
 
Första hindret: Få in nyckeln i låset, tar ca 6 minuter.
 
Andra hindret: Arga föräldrar som alltid, på något underligt sätt, lyckas vakna när man "tyst och försiktigt kliver in" genom dörren. Har föräldrarna tur så sitter dörren kvar på gångjärnen.
 
Tredje hindret: Kläder! Att ta av sig ett par strumpor är i princip en omöjlighet på fyllan, och man slutar gärna med kroppen i sitt eget rum och huvudet i brorsans/syrrans rum intill.
 
Fjärde hindret: Lyckas besöka sin egen Vattenklosett utan missöden. Några tandborstar ramlar ner i toan och man löser problemet med att stänga locket och helt enkelt spola= vatten i hela badrummet. Dessutom är toaletten, under ens egen påverkan av alkohol, en av de mysigaste platserna på jorden, för vem orkar gå till sin egen säng när det finns en perfekt fungerande matta på det svala golvet?

Dagen efter vaknar man av att ens egen familj med äcklad min har släpat fram en jättestor snöplog och kämpar för att få ut den bortbyting som kom hem istället för deras dotter kvällen innan, men man bryr sig inte för 5 öre!

Allt snurrar och man undrar lite vagt hur toaletten sakta flyttas bort från en samtidigt som man ryckigt rör lite på fingrarna för att testa om man lever.
Aldrig någonsin har man samma insikt i att man har en levande kropp och kan känna som när man är bakis. Jag behöver inte gå in på detalj om bakfyllan mer än att man (varje gång) tänker "aldrig igen...". Problemet är att vi glömmer dessa ord efter ca två dagar och då börjar man planera för nästa helgs självmordsförsök.

Varför gör vi dessa val med alkohol när vi tackar nej till något vi skadar oss på i vanliga fall? 
Om jag lägger handflatan mot ett strykjärn så fattar jag att "FY FAN I FUCKING HELVETE! VEM KOMMER PÅ EN SÅN DJÄVULSMANICK?!(aj)" och jag gör inte om det, ganska självklart va? Men varför väljer jag att fortsätta festa och konsumera (på tok) för mycket alkohol? Det är kul innan man ska hem kanske? Det är gott? Men väger verkligen 6-8 timmar av falsk lycka upp till de 18 timmarna av zombiebeteende och efterblivenhet?

Före: FAN VA NAAAJJS!!!

Efter: Aldrig igen...

Lite senare: 500 pers i en vedbod på 8m2? LÄTT!!!

PickleBix

Endless Sacrifice

Endless Sacrifice - Dream Theater= Bra låt, dock var det inte det jag ville komma fram till. Det jag tänker är att vad vi än gör så offrar vi det odefinierade som borde vara "fria livet" genom att fylla i papper om hur mycket vi ska betala och till vem, anklaga andra för att girigt komma över pengar som inte är våra, vaxa bort hår även fast det gör sjukt ont osv. Men om vi inte gör detta så kommer staten och blir arga. Det är helt otroligt att vi ska gå igenom uppoffringar från födseln till döden. När döden kommer är inte pappersarbetet klart, nej då ska anhöriga som är fyllda till bredden med sorg fylla i ytterligare papper om vad man ska göra med kroppen.

Jag förstår verkligen inte varför vi ska bry oss om folk i andra länder till exempel. Om alla sköter sig själva så ser man väl ganska tydligt att starkast överlever? Och om man nu bor i ett väldigt fattigt land där man själv svälter och bor på en pappkartong, varför i helvete är man då så dum att man skaffar barn? "Ja men många kvinnor har inget val, de blir våldtagna!!!" De flesta vet vad som är dåligt att göra när man är gravid, så varför inte lösa problemet med en flaska sprit? Effektivt på två sätt= drick upp skiten och be någon slå dig i magen med flaskan! Om landet är så "farligt" kan det inte vara så svårt att hitta någon som vill slå dig?
Men om man vänder på steken, ledarna för fattiga länder ser att deras folk lider, varför kopierar de inte bara besluten som tas i länder som överlever då? Det är enkelt att göra på det sättet och det, kära människor, kallas att lära sig. Dagisbarn gör det, de kopierar de vuxna för att göra rätt och om 20 stycken 3åringar leker med varandra och en gör sig illa så slutar väl för fan inte hela gruppen leka?

Sorry men jag blir så jävla trött på att aldrig några beslut fattas mer än att "Åh, det här landet vill inte ha våra soldater där nere, då skjuts det ännu värre och fler liv sätts i fara, men vi kan ju testa och se om de ångrar sig". Vad har detta lett till? Jo, familjer som bor på andra sidan jorden, som absolut inte har något med saken att göra, lider förluster för att deras söner/makar/fäder/bröder blivit sprändga i luften!
"... Det var ju inte bra... Men nu fick jag en skitbra idé här!!! Lyssna nu! Här kommer det: Vi skickar ner fler!:D"

Facepalm

 

 

 

 

Hur vore det om vi bara sket i dem? Som min farfar så fint sagt till mig: "Frukta Gud och ärligt vandra, sköt dig själv och skit i andra", men det kan vi inte! Vi bara MÅSTE visa oss på styva linan och lägga näsan i blöt. Jag börjar tro att det inte alls handlar om att välställda länder ska "hjälpa" de utsatta. Det känns mer som om alla "bra" länder tävlar om vem som kan skicka mest "hjälp" till det "dåliga" landet.

 

Anyway... Målade precis naglarna^^ Nice va?

 

PickleBix

Artig fast hatisk för att man är sämre= Svennelivet

Se goddag mina hjärntvättade medmänniskor. Jag var hos Jenny igår kväll och kunde därför inte lägga in ett inlägg. Men nu har jag skaffat nån app i mobilen så jag kan blogga järnet även på språng. ;)

Vi satt i alla fall och pratade om vänner och relationer igår, vilket som alltid är väldigt... Stimulerande??? Jag insåg helt plötsligt hur hjärntvättad jag själv är av hela Svensson-normen. För om jag skulle vara osams med någon så mycket att vi hatade varandra (tror jag redan sitter i den sitsen) så är man ändå glad och trevlig när man träffar sitt "avloppsslask". Man försöker komma på bortförklaringar för att inte träffa slasket istället för att rakt ut säga "Jag tycker faktiskt inte om dig, du är en vidrig liten slampa som förtjänar att sättas naken ute i Moras djupaste skogar med endast myggen till ditt sällskap. Jag vill inte att du kommer". Men jag antar att det ligger något i att man har gemensamma vänner också. Det är väl mer för deras skull som man försöker att stå ut med slasket.
Jag liknar såna människor med "avloppsslask" för att det är sånt man drar sig för att rensa bort. Man intalar sig själv att vattnet kommer att rinna ner när du duschar ändå. Men en dag kommer stoppet och då är det så mycket slask som ska bort att det blir löjligt. Man vet också att om man rensar bort slasket så är man fri från dess förrädiska stank som ständigt påminner en om att man är en dålig människa.
Det svåraste är att gå från tanken "Jag är en dålig människa, för slasket påminner mig om det" till "Jag är inte en dålig människa, det är slasket som är dåligt som sprider sin vidriga odör omkring sig och jag måste sätta stopp för det".

Typiskt svenskar är också att det är FULLT FÖRBJUDET att någonsin ställa upp för en vän i nöd! Jag har nu fått uppleva det med några människor omkring mig och jag mår fysiskt illa av det. De är så inriktade på att inte kröka ett hår på sina egna små änglahuvuden att det blir en omöjlighet för dem att säga ifrån "Du, det är min kompis du snackar om. Lägg av med det där betéendet!". Hur många vänner och medmänniskor måste gå in i djup depression, börja äta flummpiller eller begå självmord för att en svensk ska kunna ställa sig upp och säga "Nu räcker det. Lägg ner eller försvinn"?
Mobbare skapar mobbare, det vet vi om. Så varför tillåter vi mobbare att rekrytera offer till mobbarligan? Mobbning finns inte bara i lågstadiet på den lokala skolan. Det finns överallt, bland politiker, på arbetsplatser, hemma i familjer, överallt!

Det var skönt att få detta ur mig i alla fall... Jag lovar intressantare inlägg i framtiden med tolkningarna av vardagliga saker som alla tänker men ingen säger ;)

PickleBix

Kvinnoshopping

Jag har kommit hem från Sundby nu. Vi åt lunch där, mamma och jag, och hade jätte trevligt i den delvis närvarande solen.

Om någon timme sätter jag mig i bilen med pappa och hans fru för att åka mot Kungens Kurva. I och med att jag har ett väldigt nytt och fint rum som jag bara spenderat 4 nätter i hittills så tänker jag maxa det genom att genomföra grundplanen. Draperier för sängen. Så då måste jag köpa en stång/något annat att hänga draperiet i och dessutom leta efter nya draperier! Jag hade ju så noga bestämt att det skulle vara djupgröna sammetsdraperier men det var ju självklart utförsäljning på just dem när jag var där för någon månad sen. Så de draperierna finns inte längre... Jag får väl riva loss en bit av den tapetserade biten i väggen för att kunna gå efter mitt strikta färgschema: Mörklila-cerise(finns det en sån färg?), mörkbrunt och Turkos. Allting med detaljer av bronz.^^

Anledningen till inläggets namn är den roliga vardagsattraktionen "en dag på IKEA".
Detta är en tävling som för kvinnorna går ut på att så långsamt som möjligt köpa typ en krukväxt och att på vägen fram till krukväxten plocka på sig så mycket skräp som möjligt, för att sedan konstatera att krukväxten var inte alls vad hon ville ha och fortsätta plocka på sig skräp. Gärna stanna och fika långa stunder. Målet för kvinnorna är att komma hem med så mycket skräp som möjligt (gärna så bagageluckan måste stå öppen och ungarna ihoptryckta vi fötterna i baksätet, "det får INTE bli märken på min gardinstång! Ligg stilla!") utan att behöva betala.

För männen går tävlingen ut på att hålla sin fru nöjd, släpa den tunga vagnen för att visa att man är manlig men vagnens ena hjul sitter löst och vagnen dra konstant åt höger. Männen vill då visa att de har en bråkig vagn men samtidigt visa att det är en lätt match för deras (i princip obefintliga medelålders-) muskler. Det går även ut på att klaga lite då och då på hur mycket onödigt skräp kvinnorna plockar på sig men håller tyst om den där vedklyvaren som stått orörd i garaget sen inköpet 6 år tillbaka (man har ju absolut inte en öppen spis i ett svenssonhem! Det är utanför normen!). Kroppsspråk och mimspel väger stort i männens tävling då det är de två faktorerna som spelar roll när de markerar sitt revir. De lite svagare männen ger sig inte in i matchen, utan följer med frun in i gångarna under låga protester.

Vinnarfamiljen i "en dag på IKEA" är den familj som har yngst och skrikigast barn, går långsammast i bredd överallt, köper mest skräp, har fikat från en timme tidigare fastkletat på sina kläder och som när de stått i kö 45 minuter för att betala, upptäcker att de har glömt plånboken i ceféet.

Jag fick för övrigt låna en ny bok av mamma eftersom att jag för 10e gången läst ut alla Harry Potter böcker på Svenska (2 på Engelska). Jag vill fira denna stora dag men dessvärre delar ingen av mina vänner min brinnande entusiasm för Harry Potters vilda äventyr och den ständiga kampen mot Voldemort. :(
Boken jag fick låna av mamma heter i alla fall Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann.
Jag har bara läst några kapitel och den är redan riktigt rolig. Man slängs in i hans roliga (om än dumma) ageranden från första stund och man kan inte hjälpa att undra om gubben är lite senil. Läs den!:)

PickleBix

Mot bad och sol!

God morgon kära människor. Jag har knappt såvitt inatt pga att jag fixade med bloggen. Mamma ringde och väckte mig och sa att "nu ska vi bada!", så nu ska jag till Sundby för att steka och bada^^ Skriver senare! PickleBix

Start all over again

Såååå... Nu har jag lyckats snickra ihop en ny blogg eftersom att min förra blev totalt förstörd av spam i kommentarsfältet. Det ska bli kul att se om jag lyckas få några anhängare till bloggen. Folk är ju så nyfikna av sig nuförtiden så man kan ju i princip skriva vad som helst så blir folk glada (eller provocerade).

Jag hoppas nog in rakt på sak och säger att det är stressigt sista året i gymnasiet, med hattar som ska beställas, betygen ska maxas, studentkläder, fixa flak, skiva osv. Men det är INGENTING jämfört med den hängande pressen efter att man tagit studenten!
Föräldrar som tjatar om jobb, man har dåligt om pengar, man vet ingenting om arbetsvärlden och man tycker att "varför i helvete skulle jag lära mig något så trivialt som religion när det borde finnas kurser som går ut på livet??".
Det är jättebra att man går i skolan och lär sig om allt möjligt men det enda jag kan komma på som har minsta lilla koppling till hur vi LEVER själva LIVET är samhällskunskap. Jag hatade samhällskunskap. Det är skolans försök att göra oss lite klokare på riktigt. Men allt vi får lära oss är förkortningar för saker vi inte minns vad det är, olika konflikter som inte spelar ett dugg roll för mig just nu osv. Varför inte ha praktikveckor igenom gymnasiet då du måste jobba, bo själv(med kompisar kanske?), laga mat, lära dig hur du betalar räkningar, tvättar och sånt?
Jag fick praktisera 2 veckor i 8an och jag lärde mig laga fullkornspannkakor(vilket jag inte ens minns hur man gör). Det är den livserfarenheten jag har fått utav skolan.
Skolan skulle bli så mycket mer intressant om man fick lära sig mer om verkligheten. För nu blir man invaggad i någon sorts falsk trygghet om att livet som vuxen välkomnar en med tårta och presenter. Well, fuck that! Livet som vuxen hoppar på dig bakifrån utan att förvarna och du kämpar fram tills du e 68. Då kommer besvikelsen över vad man aldrig hann göra medan man fightade sig genom livet. Usch...

Bara att ta körkort är ju ett jävla rymdforskningsprojekt idag.

Dagens tips: Föräldrar har inte alltid rätt! På deras tid kunde man gå in i vilken affär som helst och börja jobba nästa dag. Så funkar det inte idag!!! Sätt ner foten och säg att om det är så lätt kan väl de skaffa ett jobb åt dig.

PickleBix