Gastar, väsen och annat övernaturligt

Hej! Sorry för skrivtorkan som verkar drabba mig 24/7. Jag har ett nytt mytomspunnet ämne att prata av mig om.

Spöken

Jag har varit skeptisk när det gäller "övernaturliga fenomen"( aka spöken) fram till för ca 7år sedan. De som känner mig väl vet att jag spenderar extremt mycket tid hos min bästis Jenny (my little bon bon). Hon bor i en lägenhet med sin mamma och de har bott där i cirkus 20 år. Dock har vi märkt mycket konstig aktivitet hos henne när vi är där. Bland annat har saker som stått långt in på hyllor och bänkar, helt plötsligt ramlat ner på golvet. Ibland kan man höra påsar prassla i köket även fast ingen är där, man kan se skuggor i ögonvrån som rör sig (Jenny såg sin pappa gå in i hennes sovrum, men när hon gick in dit så var han inte där) och det vidrigaste av allt; Närvaro.

Man ligger i sängen och försöker somna eller så snackar man lite om ditt och datt innan läggdags. Plötsligt smyger sig känslan av att vara iakttagen sig över en och båda märker av det. Båda två tystnar och börjar lite oroligt titta sig omkring och båda vet att den andre känner det, men vi säger det inte högt för att vi inte vill skrämma upp varandra till hysteri. Dock har vi båda noterat liknande händelser, t ex flickrösten inne på toa. 

Jag satt i vardagsrummet på kvällen medan Jenny tvättade av sig sminket. Plötsligt kommer hon utstormande från badrummet med tvål i hela ansiktet och frågar i panik om det var jag som hade sagt något. I och med att jag hade suttit helt tyst och hållit på med mobilen så svarade jag självklart "nej". Hon berättade då att hon hört en liten flickas röst som sagt "Hallå" ganska tyst medan hon tvättade ansiktet.

Igår, ca 6 månader senare, upplevde jag EXAKT samma sak. Jag skulle gå på toa, så jag öppnade toadörren för att kliva in och DIREKT hör jag en liten flicka säga "ho ho?". Med blodet fruset till is frågade jag Jennys mamma om det var hon som sa något. När hon nekade så gick jag skrämt in till Jenny och berättade vad som hänt.

Det här är bara en av alla saker som har hänt. Vanligtvis är det just närvaron som plötsligt sköljer över oss och man kan känna från vilken del av rummet den negativa energin kommer ifrån. Idag släppte Jenny den jobbigaste bomben över mig. Hon tror att det är JAG som är efterföljd av "energin". Hon berättade att igår när vi gått och lagt oss så kände hon närvaron. Trots min rädsla för att vandra omkring i den mörka lägenheten själv så gick jag på toa en sista gång innan jag skulle sova, och Jenny berättade att så fort jag lämnat rummet så försvann "betraktad"-känslan. När jag sen kom tillbaka in i rummet igen kom den tillbaka sa hon.

För några nätter sen fick både hon och jag en chockartad stark känsla av att det var något i rummet. Jenny sa det högt, men jag kände det också. Någonting stod vid byrån och tittade på oss. Det är svårt att förklara känslan, för det känns som om man får mjölksyra i hela kroppen, händerna blir svettiga, ansiktet hettar och hjärtat börjar plötsligt febrilt banka som för att bevisa dess existens.

Jag sa inget högt om hur jag kände just för att Jenny verkligen såg livrädd ut. Hon hade dock sett på mig att jag var rädd trots mitt tappra försök att verka oberörd. Jag satte mig upp i sängen och tittade mig omkring. Det var knäpptyst, men trycket i rummet bara växte och jag ville bara kräkas rätt ut på täcket. Hörde någon gång att man måste "säga till" spöken på skarpen, så jag tog mod till mig och försökte:
"Hej spöket! Vi har ingen aning om vem du är, men du skrämmer oss. Snälla, om du hör mig, visa dig inte, flytta inte på några saker, ge oss inga tecken på din existens. vi är jätterädda. Bara gå ut härifrån och lämna oss ifred tack!"

En 2 sekunder lång paus uppstod medan jag satt blixt stilla för att se och höra om något hände. Plötsligt blev den tryckande känslan så stark att jag nästan fick panik. Det var som om jag var djupt nere i "den djupa poolen" på badhuset, så hård var luften runt mig och så kändes det i kanske 5 sekunder, sen bara försvann allting! Atmosfären i rummet ändrade helt riktning och blev varm, trygg och mjuk igen. Lättnaden spred sig och jag och Jenny kunde obehindrat prata lite innan vi somnade för att föra tankarna på annat än den här upplevelsen.

Jag vet att många är skeptiska till spöken och sånt, men jag kan du medge att jag helhjärtat tror på det. Jag har upplevt liknande saker på flera platser (för att inte tala om villan jag bodde i när jag var yngre. Min lillebror hade också märkt det men inte sagt något) och jag är nu övertygad. Det finns NÅGON form av energi! Vad tror ni om sånt här? Det känns som ett väldigt tabu ämne att tala om. Är det tabu för att folk är för rädda för att tro på det, eller för att det är en så "löjlig" tanke?

Något att tänka på...

PickleBix