Har ni tänkt på hur mycket man säger att man ska göra men aldrig gör?
En kväll kanske man känner sig skitfet, jätteäcklig och bara allmänt misslyckad, så det sista man tänker innan man somnar är att "imorgon börjar mitt nya liv! Jag ska börja träna, äta rätt, skänka pengar till cancerfonden, bjuda en hemlös på lunch och rädda världen". Man sover en natt och det verkar som att under natten så kommer det en liten hatisk hjärncell och slår sig till ro, för när man vaknar så känner man sig lite döende och kommer fram till att:
"Jag orkar inte träna nu? Jag är astrött! Tar det i eftermiddag istället... Nu vankas det frulle..."
Man typ kryper fram till kylen för att man är så hungrig och öppnar den:
"Jävla sallad och gurka som ska ligga i vägen för all den goda maten!" så kommer den tunna lilla rösten i huvudet "ja men du skulle ju äta nyttigt från och med idag?" och man fräser tillbaka "Ja men din jävla idiot! Man måste väl få en ordentlig frukost! Vill jag ha marmelad på en vit brödskiva så tänker jag fan slaffsa i mig en sån! Sallad kan jag käka senare!" så trycker man i sig typ två vita rostbröd med marmelad och en kopp oboy till.
Här börjar problemet!
*Ångrar sig jättemycket för att man ätit så onyttigt*
"Jag kan ju träna lite så slipper jag få skuldkänslor... Plus minus 0 liksom."
Man orkar dock inte träna för att oboyen skvalpar runt så förfärligt i magen så man vet att man kommer må illa så man skjuter upp det till senare på dagen. Som kompensation på den dåliga starten på det nya livet försöker man minnas vad man lovade sig själv att göra och minns cancerfonden:
"Jag har ju för fan inte ens råd med syre i den här jävla världen! Jag kan inte skänka pengar! Jag behöver en egen fond... Typ "Ung tjej behöver liv"..." och när man senare på eftermiddagen går förbi den där hemlösa tiggaren blir man istället bitter och tänker:
"Du får väl jobba som alla andra människor... Men här sitter du ditt lata fan och orkar inte ens resa dig upp för att tacka de som skänker sina surt förvärvade små kronor till dig!".
Vi ljuger för oss själva alltså. Men det är inte alltid samma bittra och lata inställning. Ibland/Oftast är det rent ut sagt sorgligt vad människor missar i livet pga dåligt självförtroende.
Vad är ens största realistiska dröm (alltså inte flyga till månen typ)? Att bli kläddesigner? Att spara ut håret? Att bli delfinskötare? Det kan vara vad som helst! Dock är människor idag på tok för fast i "gamla banor" för att våga ta steget. Vanligtvis kommer tankar som att:
- Jag är för gammal
- Jag kanske misslyckas
- Jag vågar inte satsa för att eventuellt bli av med min fina lön
- Jag är inte tillräckligt snygg
- osv osv...
Jag vill därför uppmuntra alla att OAVSETT DRÖM SÅ BORDE NI JOBBA FÖR DEN! Det är er livsuppgift att uppfylla er dröm och allt för många ser förbi sina drömmar. Ta hästen i tömmarna och styr ditt liv till det du vill att det ska vara. Tack vare att jag lyckats få den här insikten söker jag utbildning som konditor, vilket har verkat som en ouppnåelig dröm för mig. "Åh att jobba med att göra fina tårtor... Nej jag kommer inte kunna tjäna pengar på det..." men nu är jag på väg!
Upp och hoppa Sverige!
PickleBix
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar