Jag måste börja med att be om ursäkt för min frånvaro på 2 dagar. Jag var ute i fredags med mysigt folk och kvällen gick käpprätt rakt utför, i alla fall vad gällande promillehalten.
Det är intressant hur mycket man skadar sig själv frivilligt. Med alkohol så sitter man några timmar innan första intaget och tänker "fan vad jag taggar järnet!!! Sjukt kul det ska bli???". Sen kommer det vi som inte är torra bakom öronen än kallar för "föra" (på 30+ språket är det "förkrök" och för 40+are betyder det "dricka alkohol innan man går ut på stan för att festa").
Detta är grunden till kvällen. Man ska helt enkelt vara lite fnittrig när man sätter sig på bussen/i tåget på väg in mot stan.
Man mår fortfarande bra när man kommer in och man går gärna till ett favoritställe och sen börjar man omedvetet försöka hamna i koma så fort som möjligt. Man spenderar mer än man har och blir förtvivlad vid sista beställning 02:30 över att man "bara hunnit dricka 14 öl". I sin förtvivlan trängs man med alla andra som delar känslan runt baren men inser att man måste kissa.
Att vara tjej, ute på en klubb eller en bar, och bli kissnödig är ett av Guds straff för kvinnorna. Man slussas in två och två i det här äckliga lilla rummet med klistrigt golv som luktar festival och förvånas varje gång över att man en gång i tiden faktiskt kallade den här sortens rum för "bekvämlighetsinrättning", för bekvämt är det inte!
Toalettsitsen är gärna trasig och hänger på halvstång så man måste vira in handen i papper och sätta tillbaka den på rätt plats. Sen vill man inte sätta sina nypeelade, lena skinkor mot den här bakteriehärden, så lösningen är: 90° i en minut medan man håller upp sin nya fina klänning runt midjan, uträttar sina behov och rullar fram papper. Medan du gör den här lilla kombinationen av toalettbesök och akrobatik ska du vara snygg för din kompis, kunna skvallra och skrika åt tjejerna utanför att sluta banka på dörren.
När du kommer ut till handfaten ska du se kaxig ut så att inte tjejerna börjar bråka med dig utanför samtidigt som du tvättar händerna och fixar några slingor i håret som ligger fel.
När du väl kommer ut från allt som har med toaletten att göra upptäcker du att stället är tömt på folk och din killkompis som följde med släpas under protester ut genom dörren för hemgång. Att killar efter att man gjort "en sån enkel sak" som att gå på toa blir arga är förståeligt, men jag kommer aldrig ta en killes ord på allvar förs de själva upplevt det.
Nu är man dock så full att man knappt vet vart man ska ta vägen men en sak jag upptäckt är att hur full man än är kommer man alltid hem säkert på fyllan. Man träffar mycket roligt folk i kommunaltrafiken på fyllan också. Jag vet att jag satt och stämde en killes gitarr någon gång när jag var nykter. Han blev så tacksam så han gav mig en öl (som jag för övrigt slängde så fort jag fick chansen).
När man kommer hem till huset man bor i får man känslan av att "nu är det nära till min säng", men DÄR HAR MAN FEL!
Första hindret: Få in nyckeln i låset, tar ca 6 minuter.
Andra hindret: Arga föräldrar som alltid, på något underligt sätt, lyckas vakna när man "tyst och försiktigt kliver in" genom dörren. Har föräldrarna tur så sitter dörren kvar på gångjärnen.
Tredje hindret: Kläder! Att ta av sig ett par strumpor är i princip en omöjlighet på fyllan, och man slutar gärna med kroppen i sitt eget rum och huvudet i brorsans/syrrans rum intill.
Fjärde hindret: Lyckas besöka sin egen Vattenklosett utan missöden. Några tandborstar ramlar ner i toan och man löser problemet med att stänga locket och helt enkelt spola= vatten i hela badrummet. Dessutom är toaletten, under ens egen påverkan av alkohol, en av de mysigaste platserna på jorden, för vem orkar gå till sin egen säng när det finns en perfekt fungerande matta på det svala golvet?
Dagen efter vaknar man av att ens egen familj med äcklad min har släpat fram en jättestor snöplog och kämpar för att få ut den bortbyting som kom hem istället för deras dotter kvällen innan, men man bryr sig inte för 5 öre!
Allt snurrar och man undrar lite vagt hur toaletten sakta flyttas bort från en samtidigt som man ryckigt rör lite på fingrarna för att testa om man lever.
Aldrig någonsin har man samma insikt i att man har en levande kropp och kan känna som när man är bakis. Jag behöver inte gå in på detalj om bakfyllan mer än att man (varje gång) tänker "aldrig igen...". Problemet är att vi glömmer dessa ord efter ca två dagar och då börjar man planera för nästa helgs självmordsförsök.
Varför gör vi dessa val med alkohol när vi tackar nej till något vi skadar oss på i vanliga fall?
Om jag lägger handflatan mot ett strykjärn så fattar jag att "FY FAN I FUCKING HELVETE! VEM KOMMER PÅ EN SÅN DJÄVULSMANICK?!(aj)" och jag gör inte om det, ganska självklart va? Men varför väljer jag att fortsätta festa och konsumera (på tok) för mycket alkohol? Det är kul innan man ska hem kanske? Det är gott? Men väger verkligen 6-8 timmar av falsk lycka upp till de 18 timmarna av zombiebeteende och efterblivenhet?
 |
| Före: FAN VA NAAAJJS!!! |
 |
| Efter: Aldrig igen... |
 |
| Lite senare: 500 pers i en vedbod på 8m2? LÄTT!!! |
PickleBix
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar