Artig fast hatisk för att man är sämre= Svennelivet

Se goddag mina hjärntvättade medmänniskor. Jag var hos Jenny igår kväll och kunde därför inte lägga in ett inlägg. Men nu har jag skaffat nån app i mobilen så jag kan blogga järnet även på språng. ;)

Vi satt i alla fall och pratade om vänner och relationer igår, vilket som alltid är väldigt... Stimulerande??? Jag insåg helt plötsligt hur hjärntvättad jag själv är av hela Svensson-normen. För om jag skulle vara osams med någon så mycket att vi hatade varandra (tror jag redan sitter i den sitsen) så är man ändå glad och trevlig när man träffar sitt "avloppsslask". Man försöker komma på bortförklaringar för att inte träffa slasket istället för att rakt ut säga "Jag tycker faktiskt inte om dig, du är en vidrig liten slampa som förtjänar att sättas naken ute i Moras djupaste skogar med endast myggen till ditt sällskap. Jag vill inte att du kommer". Men jag antar att det ligger något i att man har gemensamma vänner också. Det är väl mer för deras skull som man försöker att stå ut med slasket.
Jag liknar såna människor med "avloppsslask" för att det är sånt man drar sig för att rensa bort. Man intalar sig själv att vattnet kommer att rinna ner när du duschar ändå. Men en dag kommer stoppet och då är det så mycket slask som ska bort att det blir löjligt. Man vet också att om man rensar bort slasket så är man fri från dess förrädiska stank som ständigt påminner en om att man är en dålig människa.
Det svåraste är att gå från tanken "Jag är en dålig människa, för slasket påminner mig om det" till "Jag är inte en dålig människa, det är slasket som är dåligt som sprider sin vidriga odör omkring sig och jag måste sätta stopp för det".

Typiskt svenskar är också att det är FULLT FÖRBJUDET att någonsin ställa upp för en vän i nöd! Jag har nu fått uppleva det med några människor omkring mig och jag mår fysiskt illa av det. De är så inriktade på att inte kröka ett hår på sina egna små änglahuvuden att det blir en omöjlighet för dem att säga ifrån "Du, det är min kompis du snackar om. Lägg av med det där betéendet!". Hur många vänner och medmänniskor måste gå in i djup depression, börja äta flummpiller eller begå självmord för att en svensk ska kunna ställa sig upp och säga "Nu räcker det. Lägg ner eller försvinn"?
Mobbare skapar mobbare, det vet vi om. Så varför tillåter vi mobbare att rekrytera offer till mobbarligan? Mobbning finns inte bara i lågstadiet på den lokala skolan. Det finns överallt, bland politiker, på arbetsplatser, hemma i familjer, överallt!

Det var skönt att få detta ur mig i alla fall... Jag lovar intressantare inlägg i framtiden med tolkningarna av vardagliga saker som alla tänker men ingen säger ;)

PickleBix